Åkte till Sthlm i fredags för att göra några ärenden under helgen och hade då med mig Långben som sällskap. Vaknar på lördagen med 40 graders feber, nästan döv och en rinnande kran där näsan satt kvällen innan. Fick släpa mig ut för att rasta jycken tre ggr om dagen. 

På måndagen kom en kompis ner för att hjälpa mig hem (nu undrar jag varför jag ville hem), väl hemma gick jag direkt och la mig för att vila. Pussmördarhunden var så enormt glad att se mig så hon visste inte vart hon skulle ta vägen, varpå hon lade sig med sina 35 kg på mitt huvud.
Upptäcker i feberdimmorna att Långben höglöper då jag hör ett tjut som visar sig bero på att hon och Trollungen har fastnat i varandra efter lite kamasutraövningar, Långben är skitsur över att han sitter fast i hennes häck så jag springer fram för att hålla i henne varpå jag trampar i hundbajs.

Det är underbart att ha hund, eller hur? För man har ju egentligen inte tid att vara sjuk.

Trollungen har nu fått åka hem till en kompis så jag får vila lite utan att behöva lyssna på hans yl (stängde in tiken i sovrummet).